Decessus

Ang. mitt förra inlägg.

Helt ärligt efter ett bra tags förvirring, beslutar jag mig att faktiskt inte bry mig om det, speciellt då det bara är skit som pågår.

Ingen idê att "dra mig in i släkt-soppan".

Jaha, morsan kom för o hämta hunden och var minst sagt uppretad, tydligen hade min kära faster skickat ett hat-brev till henne mitt i natten.

Jag måste ta parti igen, och det får bli min mor, hon har säkert inte tagit hand om pappa på allra bästa sätt, men litar på hons välmeningar, min faster är trots allt enligt mig lite konstig.

Hon menar väl, hon hjälper pappa, men när hon lägger sig i Mammas egna ekonomi, ber pappa skicka mammas mejl till hon själv, och sedan använder mejlen på ett sätt som uttrycker mamma som en känslo-lös lama, då har det gått för långt.

Mamma ringde mig efter att hunden hämtats och vi talade länge, min farmor tycker att Eva har helt rätt, och försvarar hon utan att blinka, men det käns nästan som att jag är skyldig att börja aktera, Pappa är trött och orkar knappt argumentera eller formera en åsikt, när han pratar med Eva tror jag att hon själv mest skapar en bild av situationen, då hon tror att pappa inte kan komma ut och säga något rakt fram, och hon känner sig skyldig att hjälpa till.

Eva gör samma sak som med karnebrat, skapar konflikter mer en vad hon löser dem, vissa saker bör inte en utomstående lägga sig i, det blir för många mellanhänder.

Hon får gärna hjälpa pappa, men ärligt talat, att ifrågosätta mamma, och att framföra det på ett sådant offensivt sätt, inte rätt.

Min psykolog säger att jag inte bör lägga mig för mycket kanske, utan att fokusera på skolan och liknande, men för i helvete, pappa är sjuk, orkar inte säga ifrån, låter Eva klyva ett hål i släkten, nej, jag får också kasta in mina 4 cent i bilden.

PEACE BROTHA.

Just nu mår jag på topp, började på tableterna igen, och mår som en sol.

Farmor, pappa och jag har varit ute och shoppat kläder, 3 par jeans, frukost på donken, en cykelpump till moppen och annat, det finns inget roligare en att åka bil med farmor och mobba hon för hons tantiga sätt att köra bil på.

Iallafall, nu ska jag slappa.

På begäran skall jag skriva ner hur jag känner mig när jag har den här "ångesten".


Då börjar vi.

Jag hade varit vaken i 22 timmar, hade gått till skolan även fast jag inte sovit på 12 timmar, för att vända dygnet, detta var på en fredag.

Efter dagen så åkte Hans och jag till Älvängen för att äta, jag visste inte att vi skulle åka enda dit.

Halvvägs in i förrätten börjar illamåendet, man undrar om det beror på maten, som jag sagt, så är det ibland väldigt svårt att se skillnad på ångest och fysiskt illamående.

går en promenad runt byggnaden, går på dass, inget hjälper särskilt mycket, tillsist blir Hans klar med maten och vi åker hem, jag mår fortfarande skit, lägger mig i badet i 2 timmar, det försvinner, går ner, lyckas somna, vaknar dagen därpå klockan 9 på morgonen

Illamåendet kommer nästan direkt, går på toa igen, hoppas på att "få ur mig" skiten, då jag fortfarande har en tendens att tro att samma känsla kan uppstå av att helt enkelt ha uppretad mage, jag har fortfarande problem att tro att det inte bara är vanligt illamående jag känner, men jag tror inte det, det är svårt att veta, då det är svårt att förstå hur andra känner sig när dom mår illa.

Somnar tillsist, med alla kläder på, förstår inte hur jag lyckades, hade dock tagit 1 ml Theralen på dagen.

Vaknar klockan 3 på morgonen, nu alltså, vart på dass igen, värkar ha lugnat ner magen lite.. kommer nog bada i några timmar om det återvänder.

Nåja: Så här blir mitt liv efter en kort resa till Älvängen, cirka 20 minuter bort från göta.

*flex* städat "huset" idag.

Storstädat köket, omorganiserat och omplacerat tallrikar, micro, glas, muggar, och alla andra köksliga tillbehörigheter, damsugit och skurat hela huset, piskat mattorna, bytt sängkläder, ja.. det mesta!

Precis fått reda på att vi fortfarande har gammal smuts med räkningar, Mamma har fortfarande inte betalat Vårdnadsbirdraget på 2.6 tusen(cirka), dessutom har vi fått en elräkning i Pappas namn för den monaden som pappa INTE bodde i huset, och nu ska mamma dela på den, antar jag.. om hon går med på det....

Jadu, mycket som har hänt, till det senaste: en ny skärm.

Efter 10 år, _10_ år, har jag äntligen fått en ny skärm, det var självfallet inte medvilligt, jag älskar fortfarande min gamla tvättmaskins-skärm.

Men denna föll i min hand, så varför inte?

24 tums wide, 2ms respons tid, 5 tusen kronor - GRATIS FÖR MIG.

Jadu, glad är man!

Annars så, tja.. livet lever antar jag, faktiskt inte så mycket att klaga på nu när dyget är rätt!

Skit dag, och bra dag......


Jävligt kul att ha en vanlig dag igen.. men jävligt tråkigt med all mobbning idag.

Inte nog ska dom hålla på och fråga varför jag inte klipper mig 4 gånger varje dag

Att bara sitta där, som en jävla grupp, framför en lärare, och fråga sådana här "frågor" hela tiden

Jävla dold mobbning, och lärare ser fan inte sånt alls.

Sedan skulle den där Hallqvist dra ner byxorna o halva kalsongerna på mig när vi väntade på bussen.

Jävligt kul, bögjävel.

Annars har dagen varit rolig! lärt mig att massproducera massa metall produkter, och att använda Sjutmåttet

Middagen var väl okej, föråt mig på kastlern dock XD

ha de gött

Jag börjar bli trött på mitt illamående, som hela tiden återkommer nu för tiden, kan inte ens åka till trollhättan utan att dö 15 gånger på vägen, jag tänker skriva ner lite om det här nedan, mest för min egen skull, och läsaren behöver inte läsa det då det säkert bara låter som massa babbel XD


Jag har en skum koppling mellan illamående och panikångest. Det ena kan trigga det andra och tvärtom. Jag blir lätt åksjuk, och om jag blir åksjuk får jag panikångest. Särskilt om jag inte kan kliva av (långfärdsbuss), etc.

Jag har lidit av panik och dödsångest i 11år.. Är något bättre idag om man ser tillbaka.
Men, nu det senaste har jag blivit åksjuk och mår illa och blir lätt yr och andningen blir konstig..

När jag mår såhär, så känner jag mig instängd, vill gå ut, men vågar nästan inte röra på mig.

Det jobbiga är att ibland så värkar det vara rent psykiskt, och ibland så värkar det hjälpa att sätta sig o skita, ibland har jag otrolig diarré när jag mår så här, men inte alltid, allt är så jävla förvirrande!! Och ibland försvinner det efter att man "Lättat på trycket", ibland har man förstoppning, och då mår man helt enkelt illa tills förstoppningen försvinner.

Det är ingen vanlig illamående, så mycket är säkert efter vad jag hört.

Man tänker ju "Det går ju över", innan det händer, men när man väl får det... det går bara inte... man vill lixom inte leva längre, jag överdriver inte, när man väl får det, så känns det som om det aldrig kommer försvinna och att det måste vara det hemskaste som finns... det går inte att föreställa sig något annat....

När jag var liten, så fick jag min första "attack"; av någon anledning kommer jag ihåg det som igår, trots att jag i vanliga fall inte brukar minnas mycket av min barndom.

Jag låg i min säng, och av någon konstig anledning tänkte jag "Tänk om man mådde illa..." (fråga mig inte varför jag tänkte på det, det bara hoppade in i huvudet).

Då bröt det ut... jag stog o stöna o grät i badrummet tills solen gick up.. och exakt då.. exakt när solen gick upp, så försvann det.. så var det i många år... det är sällan jag mår illa på dagen, men det händer, och det är precis lika jobbigt då.

Många säger att det är panik ångest;

# Ansträngd andhämtning
# Yrsel, ostadighetskänsla
# Hjärtklappning
# Smärtor eller obehag i bröstet
# Darrningar, skakningar
# Svettningar
# Kvävningskänslor
# Illamående eller magbesvär
# Overklighetskänsla
# Stickningar i händer och fötter
# Värmevallningar eller frysningar

Vid ångest uppstår en obalans i regleringen av blodfl ödet till de
små blodkärlen. De drar ihop sig och utvidgas omväxlande. Det
gör att man kan växla mellan blekhet och rodnad eller mellan känslan
av att bli alldeles kall eller varm.

Agorafobi innebär rädsla för att lämna hemmet och undvikande
av platser eller situationer som det kan vara svårt att avlägsna sig
ifrån. Vanliga exempel är affärer, folksamlingar och offentliga platser.
Det kan också innebära rädsla för att färdas med allmänna
kommunikationsmedel.

Undvikarbeteende förstärker undvikarbeteende. Förväntansångesten
ökar.

"Det är denna onda cirkel som måste brytas."

Ångesten för att FÅ ångest har jag också, speciellt när jag ska ut på en lång bilresa, detta kallas förväntansångest

Det läskiga är väl att jag upplevt många av dessa syndrom vid illamåendet.. stickandet i händerna, varm och kall, darrningar, yrsel, spänd.. allt...

Det konstigaste är väl kanske att jag ALDRIG kollat upp detta... någonsin.. på alla dessa år.. jag vet faktisnt inte varför, min mamma har bara skrattat och sagt "Det är nog magkatarr, gå o lägg dig" när jag var liten.. vad ska man göra liksom... jag ska nu kolla upp det iallafall..

Jag inser ju nu att jag måste göra något åt detta.. ett företag som heter KBT har kurser mot panikångest, i Göteborg.. och dom ger också individuell hjälp, men jag vet inte.. jag får hela tiden känslan att jag gör "för mycket" om jag låter det gå så långt.. men det är ett helvete, trots allt...

Flyttat, för att vara mer dramatisk: Flyttat för första gången i mitt liv! *host* nästan.

Vaknade på morgonen och helt plötsligt var det dags o flytta, var inte direkt beredd på det, då jag på något vis inte uppfattat att det skulle ske just då.. mitt uppe i flytten ringer min vägledare, Hans, och vill att jag ska springa ner till infarten till Göta o hoppa in i bilen o köra till Lödese och hjälpa han med massa saker, hopp, tänkte jag, visst?

Blir hemsläppt av Hans vid dörren, jahapp, pappa har åkt till farmor, och det är 15 minus grader och jag har tshirt, jeans, och jacka på mig, great, slår sönder grannens ytterdörr, knuffar undan några barn, tuggar fradga, morrar åt pappan, slår katten på käften och kastrerar hunden, tar upp telefonen och ringer mamma, hon ringer pappa, farmor hämtar mig 10 minuter senare.

Påvägen hem fick jag ångestattack.. kunde inte andas, ville spy, försvinna från existens.. bara lägga mig ner och dö av smärta i magen och bröstet... sånt där illamående man tänker "Det kommer ju gå över".. men när man väl får det, jag har, i ärlighetens namn, haft självmordstankar när jag haft den ångesten..

Jag lägger mig i badet o låser dörren, vattnet blir snabbt kallt och jag reser mig nästan upp för att spy 12 gånger.... tillsist så lyckas jag på något vänster tygla illamåendet.. slappnar av mer och mer.. lägger en kall handuk på huvudet och pappa väcker mig senare, då han bröt upp dörren med en skruvmejsel för att se om jag drunknat..

Gå ner, sätter på Harry Potter banden, försöker slappna av.. lyckas tillsist.. efter ett helvete.. somna!

Vaknar klockan 2 på förmiddagen, tänker, imorgon är det endå skola.. lyckas få dagen att flyga förbi rätt så snabbt, man måste bara hålla huvudet upptaget..

Nästa dag, äntligen! Skola igen, klämmer snabbt på mig ett par strumpor, mölar ner massa choklad och potatisgratäng i käften, springer ut, hittar en genväg som tydligen ska föreställa någon slags "nedgång", men såg mer ut som en is-bana, jag var dum nog att använda den.. jag halkade 1 gång.. slog bara i röven..

Jag halkade 1 andra gång.. huvudet bara flög i marken utan att jag ens hade en chans att skydda mig, hörde hur något knäcktes, reste mig upp, och, lyckligtvis var det nog inget farligt.. då jag inte blev yr eller något, men endå.. lite läskigt var det!

Så hemma efter en lång men rolig dag, som vanligt, tog 6 bussen hem, och nu sitter jag här, har stulit Majas mobila bredband(med hons uttryckliga tillåtelse!)

Nu måste jag bara tänka på något att göra, så jag inte mår piss igen... var nästan nära på att inte trycka på Stopp knappen på bussen, så van att åka 2 hållplattser till...

Iallafall.. det där får räcka med tjöt..

Heidi, ta hand om dig<3

Riktigt kul att vara igång med skolan igen..

Lite genomgång:

Verkstaden är stängd i 1 vecka till nu, vi har hittat en katt utan ägare som bor uppe på värkstads-loftet och använder absorbtionsmassa som kattsand.

Vi börjar bli klara med "renoveringen" av maskinerna! Svarven, fräsen, och metall-slipen är klar, och jag jobbar på Borren nu, den var värst, no doubt.

Först tvättar man hela skiten, villket tar 1 timma ganske, sedan spolar man av, sen gör man samma process igen, för att värkligen få bort det, denna gången med extra stark oxodid syra i vattnet.

Sedan använder man sandsten för att ta bort eventuell ytrost, som funkar fantastiskt bra! *tummen upp!*

Så jag gick där borta enda tills halv 7 idag, sorligt nog funkar inte mitt busskort efter klockan 7, så jag kan inte vara där längre :(

Annars är allt bra!

Varit magsjuk, och vrålförkyld i två dagar, och min Syster har övertygat min mamma att stänga av Internet i förtid, allt för att få oss att flytta snabbare, som nu blir om 2 veckor.

Jag tycker bara synd om dom, speciellt Charlie, växa upp med en sådan kvinna, som dessutom röker, och även Magnus, min systers pojkvän, säger att han känner suget att röka bara för att hon gör det.

När jag inte orkade sätta på Tvättmaskinen igår för jag var vråltrött och låg i sängen skrek hon Jävla rövhål och ingen vill vara i samma rum som mig.

Pappa själv kan inte ens förstå att dom gör så här mot oss, men är för svag för att orka disskutera om det....

Nåja, jag ska väl inte gråta över det här.. det löser sig väl..

Måste man välja sida egentligen? Kan man inte vara enade?

Vi brukade säga, det bästa med skiljsmässan är att dom är vänner, det värkar ha förrendrats.

Min mor undviker min pappa, Christer kommer enda från skåne bara så att pappa kan flytta 1 vecka innan, och hanna sa "Skönt" när jag nämde det, vafan?

När vi fick in 30 tusen på kontot så sa inte mamma något, hon tog raskt ut 5 tusen och stack till finland, hon säger att hon inte sa något för att pappa kanske skulle röra pengarna, visst, men vem var det som tog ut dom?

Pappa hörde av sig hos Mäklaren och sa att vi inte borde röra pengarna, endå har mamma nu tagit ut ytterligare 2 tusen och ätit på resturang 3 gånger på en vecka.

Mamma vill inte vara i samma rum som pappa heller, och vägrar att betala vårdnadsbidrag den första monaden, efter som vi inte "officiellt har flyttat in i lägenheten".

Jag försökte diskutera det här med mamma men hon betedde sig som om hon inte visste något ting.

All denna falskhet, hanna kallade "våran sida av släkten" falsk. Men måste man hela tiden välja sida?!

Pappa säger nu själv att han inte kommer att tveka att gå till tingsrätten om mamma vägrar betala, varför måste det bli så här?

Det är så gott som omöjligt att resonera med mamma, att försöka ha ett förståndigt samtal... Måste man stå bakom en advokat för att kunna diskutera?

Pappa säger nu att vi kanske aldrig kommer bli vänner med dom, måste det skäras upp ett sår i hela jävla släkten så här...

Jag vet inte riktigt hur det här ska gå över huvud taget.

Och tack Heidi, för att du bryr dig<3

Helvetesdag.

Min första vecka i skolan var jätte kul.. såg värkligen fram mot den andra.

Men eleverna var på hugget idag eller nått, jag vet inte.. allt var bara jobbigt.. som mobbade mig pga min vikt, försökte sabotera mitt project jag jobbat på i 2 monader, och blivit slagen av en kille.

Vad ska man göra.. det kommer bara fram i tårar efteråt.

Ungdommar, man kan inte förstå sig på dom, man försöker resonera med dom, men dom är helt jävla hjärntvättade av sammhället, det är som djur som bara ser rött.

Jag älskar att vara där, men en dag som denna är bara ett helvete... man mår dåligt i flera dagar efteråt. varför måste dagens ungdommar hela tiden skrika, röka, sloss, och driva med en? Hur kommer igentligen svergies framtid att bli?

Hemma lade jag mig i sängen och somnade nästan på direkten.. och när jag vaknade hade pappa och mamma beställt pizza, självklart fick jag ingen, efter som jag måste betala om jag ska ta en bit... jag är ju 18 nu, jag ska betala för all mat jag äter.

Hörde att pappa tiillomed ringde farmor och heidi, jag vet inte vad mamma har i huvudet just nu, men jag börjar få slut på medkänsla...

Skolan är igång, och det är jätte kul.

Har saknat min lärare, Hans, som jag alltid kan spendera mycket tid att prata med. Vi är båda väldigt lika.

Till att börja med bör jag beskriva vem han är, han bor ensam ute i skogen, han har två lokomotiv och cirka 5 lastbilar samt en ångdriven moped på sin tomt, och förra året bad våran rektor honom att ha ansvar för hela Verkstaden på IV.

Hela sommarlovet spenderade han åt att åka från skåne till norrland och hämta maskiner och liknande för värkstaden, massor med arbete har gjorts på verkstaden, golvet har målats, väggarna, massa betong har bearbetats, massor och åter massor, och dom börjar bli klar med många saker nu.

Problemet, ja, det finns ett problem, är idioterna som faktiskt går på IV.

Dom saboterar mitt project, jag skulle sagt "dom andras", men efter som jag är den enda som faktiskt lägger lite tid på att ha roligt och ha project och liknande så är det bara jag, dom slängde i massa sand i en ny flaska olja som Hans hade köpt till mig, var nära på att förstöra min Bil-batteriladdare som jag donerat till skolan, kastar saker på en, svär, och ibland, sloss, dessutom tar dom rast när dom vill, och är allmänt uppkäfftiga mot Hans och Sari.

Jag var nära på att begå styckmord, men känslorna förvandlades bara till tårar, jag vet inte varför, men det var länge sen det var riktat åt MIG på det sättet, och nu har vi bestämt att Verkstaden skall vara stängd i 2 veckor för att kunna göra något.

Dom senaste dagarna har jag faktiskt jobbat "övertid" på skolan för att kunna få gjort något, då man inte kan göra något när dom är där och har boll krig, sloss eller försöker kasta min Motor i golvet. Men jag klagar inte, då jag älskar att vara där.

Tror inte jag mött mer sorgliga och skadade själar en dom, men nu skall som sagt verkstaden vara stängd så jag och hans kan få gjort något! Kul!

Men vad sysslar jag med!?

Jo, vi har en 8 hästars Briggs&Stratton motor som jag renoverat från scratch!

Dom senaste dagarna har jag och hans gjort en Bensin-tank till den, den börjar nästan bli klar, vi har svetstat på en muff, och skruvat fast en bensin-kran, eller ja, Bränsle-kran kanske man borde säga, och lådan isej har äntligen blivit vattentät, jag har också lärt mig använda eld skärare, eller vad dom nu heter, för att hetta upp saker !

Det är mycket oro över skolan i övrigt, får jag inte godkänt i matte nu, kommer jag inte in på ett gymnasium, man måste nämligen vara max 18 år, inte över, och jag vill inte gå på komvux eller liknande.. usch...

Jag kan inte åka bil, jag blir åksjuk, jag klarar knappt resan till Lödöse varje dag, jag vill inte åka enda till ALE, men det är närmast... usch.. jag borde igentligen inte tänka på det här.. det är ju inte tid att välja gymnasium än..


Iallafall, ha det bra.

Min mamma kan vara en riktig idiot.

Visst, nu låter jag som villken jävla tonnåring som helst, men det är iallafall vad jag tycker.

Hon tycker att pappa har blivit lite konstig i huvudet efter som han fick El-behandling.

Hon säger att HON har rätt till en åsikt, det håller jag med om, men att utväckla en åsikt om en jävla persons MENTALA HÄLSA, det är en annan kaka.

Jag mådde inte bra, hon är min mamma, jag älskar hon, men jag ringde pappa endå.

Han försökte få mig att må bättre, säger saker som "Om några år vet både Mamma och Hanna bättre"

"Mamma säger så mycket saker"

Och mamma, hon kommer efter en bit in i diskutionen självklart med sina favorit argument:

"Vi diskuterar inte den här saken mer".
Men jag VILL diskutera den här saken mer, då det rör min pappa.


"Jag vill inte prata om han när inte han själv är med"
Nej såklart, pappa är ju inte konflikträdd häller, varför tror du han skrev över bilen till dig mamma?

Dom har ju rätt till deras åsikt, men jag tycker inte man har rätt att kommentera en annans person mentala hälsa utan att en LÄKARE först säger att något hänt.

Pappa säger till mig, "Vi flyttar strax endå, och då behöver vi inte bry oss"

Jag förstår inte detta, vi är ju endå en familj... men han får det att låta på ett annat sätt...

Jag vet inte vad jag skall tycka eller känna.

Hanna, min syster, har blivit smått... ovanlig.

Hon har aldrig varit så här.. aggressiv? hetlevrad, öhh.. lättretad?

Jag vet inte, hon har sagt saker som,

"Din mamma trivs inte med dig, därför får du på hos pappa när vi flyttar"
"När vi flyttat, kommer jag ALDRIG mer att prata med dig"
"Varför gör jag så här? Jag tar ut mitt hat över dig som jag haft i alla dessa år."
"Något i ditt huvud är allvarligt fel och förstår inte varför du inte ligger på hem"

Jag har varit mobbad länge i skolan, och jag vet nu att inte ta åt mig av ord oavsett hur hårda dom är, men endå, jag trodde att HON hade mognat en del, blivit lite vuxen.

Ni vet, som dom flesta vuxna skrattar och säger lite nonchalant "Haha, syskon kärlek"

Men det här?

Hon har skaffat barn, kanske ska gifta sig nån dag också, och hon betar sig så här?

Jag vill verkligen inte starta gräl med hon, för hon är väl som hon är, och pappa blir väldigt orolig när det är stök och gräl runt han, och sånt vill man inte precis utsätta han.

Vet inte riktigt hur detta skall gå. Vi bor här tills vi säljer huset, om huset säljs för ett dåligt pris flyttar vi till en 3a med pappa maja och jag. Säljs det för ett bra pris så flyttar vi till en 4a. Maja måste bo hos oss efter som skolan är så långt bort annars, så då får vi betala extra för en 4a istället för en 3a. Maja valde att bo hos både oss OCH mamma, villket gör det hela mycket dyrare en om hon väljer bara en och sedan bo hos den andra då och då. Det är hons val, endå skulle det vara lättare att hitta en 3a och inreda den, än att tvingas ha en 4a. Hela flyttnings processen kan ta typ 2.5 år om vi har otur.. jag vill redan nu att allt bara ska lugna ner sig....

Jag går på IV. Där har vi en Verkstad, som är jätte bra:) Vi fick nyss in vår första bil, en Peugeot från 1991 (Give or take), Turbo Diesel :) Sorgligt nog är resten av idioterna på IV smått IQ-befriade, jag går sällan på personer på detta sättet, men när bilen väl gick igång (efter mycket puttande!) ja han i två han och brakade i väg i 70 km i timmen, med 4 i baksätet och utan dörrar kan man säga att det var GANSKA svårt att hålla sig fast utan att slå i asvalten. Självfallet blev vi varnade då han körde på ställen han inte fick, välte däck på vägen, och överhettade bilhelvetet. Bilens batteri är nu helt slut, och vi fick bärga bilen tillbaka till verkstan. Dessa killar handlar först, och tänker sen, och är ungefär som en 10åring fast i en 18 årings kropp. Nåja, nog med tjatande om det, jag börjar bli bitter!

Min mor ska separera, hon säger att hon vill vara ensam, jag antar att hon inte vill vara mamma på heltid. Det lämnar Pappa, min syster och hennes son + sonens pappa, Maja, och mig att ha hand om hushållet. Just nu försöker jag bara ta det lugnt. En dag i taget så att säga. Några bra talsätt och en dikt. "Gud ger dig inte en prövning om han inte vet att du klarar av den!" "När lyckans dörr stängs, öppnas en annan men ofta stirrar vi så länge på den stängda dörren att vi inte ser den dörr som öppnats för oss."