Spam...
Jag brukar ofta bara vara rädd för Ångest, inte depp, men igår var det totalt mörkt X_X Mådde skit över hur dåligt jag klarat mig i min uppväxt och utbildning och hur lätt det är för "Normala" människor, ignorance is bliss =| Hans ville ta en pizza också, och den smakade inte ens gott, då vet man att man är deppig, det var inget fel på pizzan isej :P
Hade sedan ennu mer depp, gamla rädslor att bli "Omhendetagen" villket jag haft hela mitt liv, det låter säkert jätte löjligt men den rädslan lever fortfarande inom mig XD, när jag inte gick till skolan på nästan ett år så hade jag gått på BUP möten massor med gånger, och tillsist så sa en av dom snubbarna som var hemma hos mig en dag att han skulle vara tvungen att "ta in mig på ett sömn-institut" eller liknande, det var lixom det värsta och mest traumatiska ögonblicket i mitt liv, drama, ooo -.-
Så tänker man på att man aldrig kommer att ha ett jobb som funkar, hur fan kan man ha ett jobb när man har dödsångest och inte klarar av att resa.
Och att inte klara av att resa, herregud, hur ska man kunna ha kärlek? En ung tjej VILL ut och se världen, det har jag lärt mig, en ung tjej vill kunna göra resor med sin kärlek, se ställen, och liknande. En ung tjej vill kunna gå på Bio och åka in i stan ibland.
En ung tjej vill inte ha nån osocial handikappad jävel som inte vågar gå utanför ytterdörren, jag vet, vissa säger "Men om man älskar varandra så spelar sådant inte någon roll", jo, det gör det fanemej, för jag tänker då inte TVINGA en tjej att leva ett sämre liv bara för att jag är handikappad, jag skulle inte kuna leva med mig själv om jag hindrade en tjej från att leva.
Jag är inte självmordsbenägen, men jag märker att jag blir mycket lugnare och gladare när jag tänker "En sak som är säkert i livet är att man kommer att dö".. så det talar väl lite för sig själv, och det ÄR ju skönt att veta, oavsett om man dör långsamt med sjukdommar, så dör man tillsist, ett definitivt slut, inget jävla efter liv, bara tomt mörker, inga mer känslor och helvete.
Jag har träffat en trevlig ny kompis som heter Helen, hon är väldigt rolig att prata med, och älskar Harry Potter lika mycket som mig, jag har märkt att det är väldigt svårt för mig att ha en Tjej kompis utan att bli kär, och det spelar ingen roll om man vill ha en relation eller inte. Det bara blir så. Det blir väl inte lättare för att hon är väldigt söt. Men som jag skrev, jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om jag hade ett förhållande och begränsade min partner såpas mycket, dessutom måste hon må väldigt dåligt då hon precis avslutat ett 3'års förhållande med en kille som jag personligen tyckte var väldigt trevlig. Så, känslor är bara messed upp mest helatiden.
Nåja, orkar inte böla mer på en löjlig blogg, bai.
Något som jag har lärt mig om livet är att det aldrig blir som man föreställt sig. Dels vet du inte vad som händer om 10 år - då kanske du klarar att resa. Dels kanske du träffar en kärlek som inte har något emot att gå ut och roa sig med tjejkompisarna, och sen komma hem till dig. Du behöver inte begränsa någon bara för att du själv inte vill gå ut - som sagt, man vet inte vad livet har att erbjuda i framtiden! Och vad är det som säger att du måste skaffa ett jobb där du måste resa? Idag finns det massor av jobb som man kan sköta via datorn eller så kanske du hittar något på riktigt nära håll, på någon bilverkstad eller nåt - det skulle väl passa dig?! =) Jag vet att det är svårt att se saker positivt när man är deppig, men det finns alltid minst två sidor av allt, så FÖRSÖK att inte oroa dig så mycket - allt kommer att lösa sig!! Älskar dig brorsan! Puss & kram
