[QUERY"; INPUT MINDSTATE HERE;"ENDQUERY]
Skit dag, och bra dag......
Jävligt kul att ha en vanlig dag igen.. men jävligt tråkigt med all mobbning idag.
Inte nog ska dom hålla på och fråga varför jag inte klipper mig 4 gånger varje dag
Att bara sitta där, som en jävla grupp, framför en lärare, och fråga sådana här "frågor" hela tiden
Jävla dold mobbning, och lärare ser fan inte sånt alls.
Sedan skulle den där Hallqvist dra ner byxorna o halva kalsongerna på mig när vi väntade på bussen.
Jävligt kul, bögjävel.
Annars har dagen varit rolig! lärt mig att massproducera massa metall produkter, och att använda Sjutmåttet
Middagen var väl okej, föråt mig på kastlern dock XD
ha de gött
Jävligt kul att ha en vanlig dag igen.. men jävligt tråkigt med all mobbning idag.
Inte nog ska dom hålla på och fråga varför jag inte klipper mig 4 gånger varje dag
Att bara sitta där, som en jävla grupp, framför en lärare, och fråga sådana här "frågor" hela tiden
Jävla dold mobbning, och lärare ser fan inte sånt alls.
Sedan skulle den där Hallqvist dra ner byxorna o halva kalsongerna på mig när vi väntade på bussen.
Jävligt kul, bögjävel.
Annars har dagen varit rolig! lärt mig att massproducera massa metall produkter, och att använda Sjutmåttet
Middagen var väl okej, föråt mig på kastlern dock XD
ha de gött
Illamåendet fortsätter.
Jag börjar bli trött på mitt illamående, som hela tiden återkommer nu för tiden, kan inte ens åka till trollhättan utan att dö 15 gånger på vägen, jag tänker skriva ner lite om det här nedan, mest för min egen skull, och läsaren behöver inte läsa det då det säkert bara låter som massa babbel XD
Jag har en skum koppling mellan illamående och panikångest. Det ena kan trigga det andra och tvärtom. Jag blir lätt åksjuk, och om jag blir åksjuk får jag panikångest. Särskilt om jag inte kan kliva av (långfärdsbuss), etc.
Jag har lidit av panik och dödsångest i 11år.. Är något bättre idag om man ser tillbaka.
Men, nu det senaste har jag blivit åksjuk och mår illa och blir lätt yr och andningen blir konstig..
När jag mår såhär, så känner jag mig instängd, vill gå ut, men vågar nästan inte röra på mig.
Det jobbiga är att ibland så värkar det vara rent psykiskt, och ibland så värkar det hjälpa att sätta sig o skita, ibland har jag otrolig diarré när jag mår så här, men inte alltid, allt är så jävla förvirrande!! Och ibland försvinner det efter att man "Lättat på trycket", ibland har man förstoppning, och då mår man helt enkelt illa tills förstoppningen försvinner.
Det är ingen vanlig illamående, så mycket är säkert efter vad jag hört.
Man tänker ju "Det går ju över", innan det händer, men när man väl får det... det går bara inte... man vill lixom inte leva längre, jag överdriver inte, när man väl får det, så känns det som om det aldrig kommer försvinna och att det måste vara det hemskaste som finns... det går inte att föreställa sig något annat....
När jag var liten, så fick jag min första "attack"; av någon anledning kommer jag ihåg det som igår, trots att jag i vanliga fall inte brukar minnas mycket av min barndom.
Jag låg i min säng, och av någon konstig anledning tänkte jag "Tänk om man mådde illa..." (fråga mig inte varför jag tänkte på det, det bara hoppade in i huvudet).
Då bröt det ut... jag stog o stöna o grät i badrummet tills solen gick up.. och exakt då.. exakt när solen gick upp, så försvann det.. så var det i många år... det är sällan jag mår illa på dagen, men det händer, och det är precis lika jobbigt då.
Många säger att det är panik ångest;
# Ansträngd andhämtning
# Yrsel, ostadighetskänsla
# Hjärtklappning
# Smärtor eller obehag i bröstet
# Darrningar, skakningar
# Svettningar
# Kvävningskänslor
# Illamående eller magbesvär
# Overklighetskänsla
# Stickningar i händer och fötter
# Värmevallningar eller frysningar
Vid ångest uppstår en obalans i regleringen av blodfl ödet till de
små blodkärlen. De drar ihop sig och utvidgas omväxlande. Det
gör att man kan växla mellan blekhet och rodnad eller mellan känslan
av att bli alldeles kall eller varm.
Agorafobi innebär rädsla för att lämna hemmet och undvikande
av platser eller situationer som det kan vara svårt att avlägsna sig
ifrån. Vanliga exempel är affärer, folksamlingar och offentliga platser.
Det kan också innebära rädsla för att färdas med allmänna
kommunikationsmedel.
Undvikarbeteende förstärker undvikarbeteende. Förväntansångesten
ökar.
"Det är denna onda cirkel som måste brytas."
Ångesten för att FÅ ångest har jag också, speciellt när jag ska ut på en lång bilresa, detta kallas förväntansångest
Det läskiga är väl att jag upplevt många av dessa syndrom vid illamåendet.. stickandet i händerna, varm och kall, darrningar, yrsel, spänd.. allt...
Det konstigaste är väl kanske att jag ALDRIG kollat upp detta... någonsin.. på alla dessa år.. jag vet faktisnt inte varför, min mamma har bara skrattat och sagt "Det är nog magkatarr, gå o lägg dig" när jag var liten.. vad ska man göra liksom... jag ska nu kolla upp det iallafall..
Jag inser ju nu att jag måste göra något åt detta.. ett företag som heter KBT har kurser mot panikångest, i Göteborg.. och dom ger också individuell hjälp, men jag vet inte.. jag får hela tiden känslan att jag gör "för mycket" om jag låter det gå så långt.. men det är ett helvete, trots allt...
Jag har en skum koppling mellan illamående och panikångest. Det ena kan trigga det andra och tvärtom. Jag blir lätt åksjuk, och om jag blir åksjuk får jag panikångest. Särskilt om jag inte kan kliva av (långfärdsbuss), etc.
Jag har lidit av panik och dödsångest i 11år.. Är något bättre idag om man ser tillbaka.
Men, nu det senaste har jag blivit åksjuk och mår illa och blir lätt yr och andningen blir konstig..
När jag mår såhär, så känner jag mig instängd, vill gå ut, men vågar nästan inte röra på mig.
Det jobbiga är att ibland så värkar det vara rent psykiskt, och ibland så värkar det hjälpa att sätta sig o skita, ibland har jag otrolig diarré när jag mår så här, men inte alltid, allt är så jävla förvirrande!! Och ibland försvinner det efter att man "Lättat på trycket", ibland har man förstoppning, och då mår man helt enkelt illa tills förstoppningen försvinner.
Det är ingen vanlig illamående, så mycket är säkert efter vad jag hört.
Man tänker ju "Det går ju över", innan det händer, men när man väl får det... det går bara inte... man vill lixom inte leva längre, jag överdriver inte, när man väl får det, så känns det som om det aldrig kommer försvinna och att det måste vara det hemskaste som finns... det går inte att föreställa sig något annat....
När jag var liten, så fick jag min första "attack"; av någon anledning kommer jag ihåg det som igår, trots att jag i vanliga fall inte brukar minnas mycket av min barndom.
Jag låg i min säng, och av någon konstig anledning tänkte jag "Tänk om man mådde illa..." (fråga mig inte varför jag tänkte på det, det bara hoppade in i huvudet).
Då bröt det ut... jag stog o stöna o grät i badrummet tills solen gick up.. och exakt då.. exakt när solen gick upp, så försvann det.. så var det i många år... det är sällan jag mår illa på dagen, men det händer, och det är precis lika jobbigt då.
Många säger att det är panik ångest;
# Ansträngd andhämtning
# Yrsel, ostadighetskänsla
# Hjärtklappning
# Smärtor eller obehag i bröstet
# Darrningar, skakningar
# Svettningar
# Kvävningskänslor
# Illamående eller magbesvär
# Overklighetskänsla
# Stickningar i händer och fötter
# Värmevallningar eller frysningar
Vid ångest uppstår en obalans i regleringen av blodfl ödet till de
små blodkärlen. De drar ihop sig och utvidgas omväxlande. Det
gör att man kan växla mellan blekhet och rodnad eller mellan känslan
av att bli alldeles kall eller varm.
Agorafobi innebär rädsla för att lämna hemmet och undvikande
av platser eller situationer som det kan vara svårt att avlägsna sig
ifrån. Vanliga exempel är affärer, folksamlingar och offentliga platser.
Det kan också innebära rädsla för att färdas med allmänna
kommunikationsmedel.
Undvikarbeteende förstärker undvikarbeteende. Förväntansångesten
ökar.
"Det är denna onda cirkel som måste brytas."
Ångesten för att FÅ ångest har jag också, speciellt när jag ska ut på en lång bilresa, detta kallas förväntansångest
Det läskiga är väl att jag upplevt många av dessa syndrom vid illamåendet.. stickandet i händerna, varm och kall, darrningar, yrsel, spänd.. allt...
Det konstigaste är väl kanske att jag ALDRIG kollat upp detta... någonsin.. på alla dessa år.. jag vet faktisnt inte varför, min mamma har bara skrattat och sagt "Det är nog magkatarr, gå o lägg dig" när jag var liten.. vad ska man göra liksom... jag ska nu kolla upp det iallafall..
Jag inser ju nu att jag måste göra något åt detta.. ett företag som heter KBT har kurser mot panikångest, i Göteborg.. och dom ger också individuell hjälp, men jag vet inte.. jag får hela tiden känslan att jag gör "för mycket" om jag låter det gå så långt.. men det är ett helvete, trots allt...
Flyttat..
Flyttat, för att vara mer dramatisk: Flyttat för första gången i mitt liv! *host* nästan.
Vaknade på morgonen och helt plötsligt var det dags o flytta, var inte direkt beredd på det, då jag på något vis inte uppfattat att det skulle ske just då.. mitt uppe i flytten ringer min vägledare, Hans, och vill att jag ska springa ner till infarten till Göta o hoppa in i bilen o köra till Lödese och hjälpa han med massa saker, hopp, tänkte jag, visst?
Blir hemsläppt av Hans vid dörren, jahapp, pappa har åkt till farmor, och det är 15 minus grader och jag har tshirt, jeans, och jacka på mig, great, slår sönder grannens ytterdörr, knuffar undan några barn, tuggar fradga, morrar åt pappan, slår katten på käften och kastrerar hunden, tar upp telefonen och ringer mamma, hon ringer pappa, farmor hämtar mig 10 minuter senare.
Påvägen hem fick jag ångestattack.. kunde inte andas, ville spy, försvinna från existens.. bara lägga mig ner och dö av smärta i magen och bröstet... sånt där illamående man tänker "Det kommer ju gå över".. men när man väl får det, jag har, i ärlighetens namn, haft självmordstankar när jag haft den ångesten..
Jag lägger mig i badet o låser dörren, vattnet blir snabbt kallt och jag reser mig nästan upp för att spy 12 gånger.... tillsist så lyckas jag på något vänster tygla illamåendet.. slappnar av mer och mer.. lägger en kall handuk på huvudet och pappa väcker mig senare, då han bröt upp dörren med en skruvmejsel för att se om jag drunknat..
Gå ner, sätter på Harry Potter banden, försöker slappna av.. lyckas tillsist.. efter ett helvete.. somna!
Vaknar klockan 2 på förmiddagen, tänker, imorgon är det endå skola.. lyckas få dagen att flyga förbi rätt så snabbt, man måste bara hålla huvudet upptaget..
Nästa dag, äntligen! Skola igen, klämmer snabbt på mig ett par strumpor, mölar ner massa choklad och potatisgratäng i käften, springer ut, hittar en genväg som tydligen ska föreställa någon slags "nedgång", men såg mer ut som en is-bana, jag var dum nog att använda den.. jag halkade 1 gång.. slog bara i röven..
Jag halkade 1 andra gång.. huvudet bara flög i marken utan att jag ens hade en chans att skydda mig, hörde hur något knäcktes, reste mig upp, och, lyckligtvis var det nog inget farligt.. då jag inte blev yr eller något, men endå.. lite läskigt var det!
Så hemma efter en lång men rolig dag, som vanligt, tog 6 bussen hem, och nu sitter jag här, har stulit Majas mobila bredband(med hons uttryckliga tillåtelse!)
Nu måste jag bara tänka på något att göra, så jag inte mår piss igen... var nästan nära på att inte trycka på Stopp knappen på bussen, så van att åka 2 hållplattser till...
Iallafall.. det där får räcka med tjöt..
Heidi, ta hand om dig<3
Vaknade på morgonen och helt plötsligt var det dags o flytta, var inte direkt beredd på det, då jag på något vis inte uppfattat att det skulle ske just då.. mitt uppe i flytten ringer min vägledare, Hans, och vill att jag ska springa ner till infarten till Göta o hoppa in i bilen o köra till Lödese och hjälpa han med massa saker, hopp, tänkte jag, visst?
Blir hemsläppt av Hans vid dörren, jahapp, pappa har åkt till farmor, och det är 15 minus grader och jag har tshirt, jeans, och jacka på mig, great, slår sönder grannens ytterdörr, knuffar undan några barn, tuggar fradga, morrar åt pappan, slår katten på käften och kastrerar hunden, tar upp telefonen och ringer mamma, hon ringer pappa, farmor hämtar mig 10 minuter senare.
Påvägen hem fick jag ångestattack.. kunde inte andas, ville spy, försvinna från existens.. bara lägga mig ner och dö av smärta i magen och bröstet... sånt där illamående man tänker "Det kommer ju gå över".. men när man väl får det, jag har, i ärlighetens namn, haft självmordstankar när jag haft den ångesten..
Jag lägger mig i badet o låser dörren, vattnet blir snabbt kallt och jag reser mig nästan upp för att spy 12 gånger.... tillsist så lyckas jag på något vänster tygla illamåendet.. slappnar av mer och mer.. lägger en kall handuk på huvudet och pappa väcker mig senare, då han bröt upp dörren med en skruvmejsel för att se om jag drunknat..
Gå ner, sätter på Harry Potter banden, försöker slappna av.. lyckas tillsist.. efter ett helvete.. somna!
Vaknar klockan 2 på förmiddagen, tänker, imorgon är det endå skola.. lyckas få dagen att flyga förbi rätt så snabbt, man måste bara hålla huvudet upptaget..
Nästa dag, äntligen! Skola igen, klämmer snabbt på mig ett par strumpor, mölar ner massa choklad och potatisgratäng i käften, springer ut, hittar en genväg som tydligen ska föreställa någon slags "nedgång", men såg mer ut som en is-bana, jag var dum nog att använda den.. jag halkade 1 gång.. slog bara i röven..
Jag halkade 1 andra gång.. huvudet bara flög i marken utan att jag ens hade en chans att skydda mig, hörde hur något knäcktes, reste mig upp, och, lyckligtvis var det nog inget farligt.. då jag inte blev yr eller något, men endå.. lite läskigt var det!
Så hemma efter en lång men rolig dag, som vanligt, tog 6 bussen hem, och nu sitter jag här, har stulit Majas mobila bredband(med hons uttryckliga tillåtelse!)
Nu måste jag bara tänka på något att göra, så jag inte mår piss igen... var nästan nära på att inte trycka på Stopp knappen på bussen, så van att åka 2 hållplattser till...
Iallafall.. det där får räcka med tjöt..
Heidi, ta hand om dig<3
